Då jag i början av decenniet av arbetsskäl bosatte mig tre år i Köpenhamn, råddes jag att byta ut Malmö City RK mot en lokal dito för att skapa nya kontakter på plats. Efter att ha besök några olika klubbar föll valet på Bröndbyernes RK som verkade positivt inställda. Dvs. inte till svenskar generellt - tvärtom, men min klassifikation var ”Direktör” och då danskar är aningen titelsjuka och även ”om sig och kring sig” fanns det kanske någon fördel med detta. Dessutom var min bostadsadress ” Toldbodgade, Köbenhavn K ” i samma kvarter som Dronning Margrethe, så det kunde inte bli bättre! I övrigt bestod klubben, helt i enighet med Rotary´s grunder, till största delen av ett stort urval olika yrkesgrupper. Tömrermester, Laege, Slagtermester, Vognmand, Bogtrykker, Vinhandler, Bedemand osv. Veckomötena var förlagda till måndagar kl 12.00 på en trevlig restaurang.
Lunchmöten således. Detta hindrade inte att det i allmänhet intogs både snaps och starköl av auditoriet. Gärna två öl/capita, och om någon fyllde år bjöd jubilaren på ytterligare en snaps, från ett mer differentierat utbud. Själv tackade jag blygt nej med hänvisning till att jag körde, men det gjorde ju alla påpekade man. Då jag ändå med kraft framhärdade började man kalla mig för ”svensken”. Detta var dock inte enbart positivt märkte jag, och ändrade därför snabbt ståndpunkt. Visserligen bara en ”almindelig”, vilket kanske genomskådades, och ”en lile en” är ju bokstavligen liten….
Ibland hade man kvällsmöte, sk. ”kaminmöde”. Då delade presidenten in deltagarna i grupper om 5-6 personer, där en av dessa var utsedd till värd. Sedan begav man sig raskt till resp. värds bostad där aftonmåltid ( vanligtvis en makalös sådan ) med goda drycker intogs i riklig mängd. Presidenten hade också beslutat om ”dagens ämne” som skulle diskuteras och därefter redovisas i korthet av grupperna vid nästa veckomöte. Jag hörde aldrig att dessa uppgifter redovisades, däremot berättade man med inlevelse om sillinläggningar, fantastiska viner, hur föredömligt knaperstekt flaeskestegen varit och att värden frampå småtimmarna generöst bjudit på flera sorters whisky ! Faktiskt riktigt trevliga tillställningar, där man lärde känna sina kamrater !
Föredrag
Absolut. Ett riktigt bra program presenterades oftast. Förre stadsministern Anker Jörgensen besökte oss, huvudrollsinnehavaren i en TV serie, en dansk Generalmajor som var FN observatör, Hovmarskalken Sören Haslund-Christensen m.fl.
Själv höll jag föredrag om Handelsbanken Finans, där jag alltså var Danmarkschef. Bl.a. berättade jag att alla bankens kontorschefer hade personliga kreditlimiter där man själv beslutade vem, och hur mycket en kreditsökande skulle få låna. Man reagerade då med stor skepsis, och hävdade att ” då kommer dom ju bara att låna ut till släkten ! ? ” .
En ovanlig tanke som jag i min enfald bara trodde förelåg i mer koruppta länder.
Något jag är stolt över ? Ja, klubben hade bara manliga medlemmar, och sade sig inte ha hittat någon lämplig ”dame” trotts ivrigt sökande. Jag introducerade då en person med skinn på näsan ( en förutsättning, under rådande omständigheter ). Winnie Carrasco – duktig medarbetare och chef för Nordan A/S – dotterbolag till banken och Danmarks då största inkassobolag. Första kvinnan och fortfarande uppskattad medlem i klubben !